“Meningsfuld forpligtelse” og “det forpligtende fællesskab” er nogen af de ting, som jeg de senere år er begyndt at “dyrke”.
Det er ikke altid at man bliver lykkelig af, kun at gøre det der gavner ens karriere osv. Nogengange kan det være mere givende at tage ansvar, og tage imod de udfordringer, som dukker op.
Det første udtryk tog jeg blot fra artiklen - men jeg synes det henledte tankerne på det andet begreb, omkring det forpligtende fællesskab.
Et forpligtende fællesskab er f.eks familien, den lokale fodboldklub, en forening eller lignende. Det handler blot om at man forpligter sig i et fællesskab. Det er såvidt jeg har forstået, er begreb som kommer fra Grundtvigs højskole-tanker. Det er en smuk idé i de her tider hvor det hele handler om at realisere sig selv og “mig, mig, mig”-kulturen. Hvor man forpligter sig på at indgå i et fællesskab med det arbejde og de kompromisser der ligger i det 🙂
Ironiskt nog hör jag ganska ofta den här tanken om ett pliktsamhälle som argument för varför lönerna och arbetsförhållanden inom välfärdsyrken inte ska förbättras - “vill man ha ett välfärdsyrke som karriär måste man brinna för yrket och inte vara ute efter egen vinning”. Ingen som säger så här faktiskt jobbar inom dessa yrken, och när du frågar varför blir det ursäkter om hur de inte kan utföra jobbet bra nog och de klarar inte en så stressande karriär. Det är någon annans plikt att ta stressen och den låga lönen och de dåliga arbetsförhållanden men inte jag.
Pliktsamhället fungerar endast om alla är pliktbunden, men i vårt samhälle finns det Eric CEO med mycket bättre tillgångar och livsmöjligheter än den tråkiga pliktbundna pöbeln. Vi ser det och tycker “varför ska jag genomlida ett svårt, pliktbundet liv medan han som strävar efter egen vinning får det bra? Jag vill också vara som honom, någon annan får göra min plikt.”
Det här vet makthavare bäst av allt. Man ser hur högljudda politikerna är om hur folk inom välfärdsyrken inte ska vara ute efter egen vinning, men de blir väldigt tysta när man ber dem att föregå med gott exempel som folkets tjänstemän och skära ned på sina politikerlöner.
Det har du ret i - og det er noget rod. Jeg er ikke sikker på, at forpligtende fællesskaber og pligtsamfund nødvendigvis hænger sammen.
Vi taler meget om at der mangler penge og hænder i det offentlige - men alt for lidt om, hvad vi bruger pengene på. Er arbejdsgangene effektive nok? Udfører det offentlige for mange ydelser? Er der rimelighed i de forventninger vi har til et skattebetalt system?
Jeg kender ikke svarene på alle spørgsmålene, men jeg synes alt for tit, at problemerne bliver kogt ind til manglende penge og manglende hænder 🙂
God artikel, som rammer hovedet på sømmet.
“Meningsfuld forpligtelse” og “det forpligtende fællesskab” er nogen af de ting, som jeg de senere år er begyndt at “dyrke”. Det er ikke altid at man bliver lykkelig af, kun at gøre det der gavner ens karriere osv. Nogengange kan det være mere givende at tage ansvar, og tage imod de udfordringer, som dukker op.
Kan du uddybe de her principper? De lyder gode.
Jeg kan prøve 🙂
Det første udtryk tog jeg blot fra artiklen - men jeg synes det henledte tankerne på det andet begreb, omkring det forpligtende fællesskab.
Et forpligtende fællesskab er f.eks familien, den lokale fodboldklub, en forening eller lignende. Det handler blot om at man forpligter sig i et fællesskab. Det er såvidt jeg har forstået, er begreb som kommer fra Grundtvigs højskole-tanker. Det er en smuk idé i de her tider hvor det hele handler om at realisere sig selv og “mig, mig, mig”-kulturen. Hvor man forpligter sig på at indgå i et fællesskab med det arbejde og de kompromisser der ligger i det 🙂
Ironiskt nog hör jag ganska ofta den här tanken om ett pliktsamhälle som argument för varför lönerna och arbetsförhållanden inom välfärdsyrken inte ska förbättras - “vill man ha ett välfärdsyrke som karriär måste man brinna för yrket och inte vara ute efter egen vinning”. Ingen som säger så här faktiskt jobbar inom dessa yrken, och när du frågar varför blir det ursäkter om hur de inte kan utföra jobbet bra nog och de klarar inte en så stressande karriär. Det är någon annans plikt att ta stressen och den låga lönen och de dåliga arbetsförhållanden men inte jag.
Pliktsamhället fungerar endast om alla är pliktbunden, men i vårt samhälle finns det Eric CEO med mycket bättre tillgångar och livsmöjligheter än den tråkiga pliktbundna pöbeln. Vi ser det och tycker “varför ska jag genomlida ett svårt, pliktbundet liv medan han som strävar efter egen vinning får det bra? Jag vill också vara som honom, någon annan får göra min plikt.”
Det här vet makthavare bäst av allt. Man ser hur högljudda politikerna är om hur folk inom välfärdsyrken inte ska vara ute efter egen vinning, men de blir väldigt tysta när man ber dem att föregå med gott exempel som folkets tjänstemän och skära ned på sina politikerlöner.
Det har du ret i - og det er noget rod. Jeg er ikke sikker på, at forpligtende fællesskaber og pligtsamfund nødvendigvis hænger sammen.
Vi taler meget om at der mangler penge og hænder i det offentlige - men alt for lidt om, hvad vi bruger pengene på. Er arbejdsgangene effektive nok? Udfører det offentlige for mange ydelser? Er der rimelighed i de forventninger vi har til et skattebetalt system?
Jeg kender ikke svarene på alle spørgsmålene, men jeg synes alt for tit, at problemerne bliver kogt ind til manglende penge og manglende hænder 🙂